Mina vänner flickvän

Vad mina vänner inte vet & Vad min flickvän inte vet. Jag har aldrig läst prosalyrik för unga tidigare, och nu fick jag i och för sig tag i en synnerligen välskriven och tematisk intressant bok, men oj vad jag tycker om det! Ylva: ”Mina vänner gillar inte min flickvän” Hej Paula! Jag har ett litet dilemma. Jag känner av att mina närmsta vänner inte gillar min partner. Det är ingenting de säger rakt ut, men någonting har förändrats mellan oss. Det känns som att det är något vi inte pratar om. Mina två senaste klockor har jag fått av min pojkvän och jag blev lika glad båda gångerna. Det känns som en sån julklapp som man bara inte kan bli besviken över. Det finns massor av klockor där ute, och att hitta den som känns rätt för just din flickvän är du nog bättre på än jag. Den bästa typen av relation är när du inte bara älskare utan också bästa vänner, eller hur? 4. Tack för att du kom in i mitt liv. Detta offert är bra för att berätta för din flickvän hur mycket du uppskattar henne. 5. Ingen annan gör mig lycklig på ett sätt som du gör. Detta visar hur speciell hon är för dig. 6. Du är ... Sträva efter drömmar och mål och faktiskt göra något för att uppnå dem. Hur många jag känner som pratar om att skriva en bok en dag men inte har lagt en enda rad på papper på flera år, kan inte längre räknas på mina fingrar. Även om du bara hade skrivit en sida om dagen, i slutet av året, skulle du ha 365 sidor. Att man ska bli beroende och tappa lusten att göra allt som gjort en till den man är, det ens vänner tycker om en för. Jag är livrädd att förlora mina vänner, eftersom jag vet hur det är att inte ha några och jag vet att man inte kan bygga sitt sociala liv på en pojkvän som kanske rätt vad det är dumpar en.

Jag är så jävla trasig.

2020.09.19 04:50 inckz Jag är så jävla trasig.

Jag vet inte vart jag ska börja. Skriver inte så mycket här men om det är någonstans som jag kan ”skriva av mig” så är det väl ändå här.
Jag fyllde 28 år i år. I början av Juni gjorde jag slut med min flickvän för att jag trodde att jag behövde det för att kunna fokusera på mig själv. I flera år hade jag känt att jag inte var mig själv i det förhållandet vi hade. Det är kanske någon som känt likadant.
Det har nu gått snart 4 månader och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag har fått mycket tillbaka i mitt liv. Så det finns bra sidor också. Jag umgås mycket mer med mina vänner nuförtiden än vad jag gjorde under mitt förhållande.
Vi kanske ska börja där... jag flyttade till Göteborg 2016 för att börja studera. Detta har gått mycket bra och är inte något jag mår dåligt över. Jag träffade min flickvän i klassen och vi var tillsammans i 3 år. Vi gjorde slut för att jag kände att jag inte var mig själv längre. Det är så svårt att beskriva men jag förlorade det som var mig själv i vårt förhållande.
Men. Det har gått fyra månader sedan vi gjorde slut. Jag har fått ett rikare socialt liv sedan dess men det känns som att jag försöker fylla varje tom stund med att hitta på någonting. En känsla jag dras med hela tiden är att det är så mycket lättare för henne. Hon är 5 år yngre än mig, dvs 23, och jag tänker att hon har allting framför sig medan jag är 28 och ”förlorade” på vår break-up.
Jag har precis varit ute på krogen med mina kompisar som jag är tacksam över att jag har. Men jag känner att jag inte riktigt passar in. Känner mig gammal och desperat nu. Jag ser helt okej ut men det känns som att jag glömt hur man gör allting. Jag vill bara träffa någon som jag kan dumpa mina känslor på. Hur fan gör man? Hur träffar man en tjej? Jag känner mig så jävla vilse och jag är så jävla trött på det.
Rent karriärsmässigt så har jag en ljus framtid men det känns så jävla meningslöst när jag känner mig så jävla ensam hela tiden. Vad fan ska jag göra? Känner mig gammal och borttappad.
Det känns verkligen som att tiden fortsatt gå medan jag var i mitt förhållande. Och nu när det är slut så finns det inget som jag känner igen längre. Jag mår så jävla dåligt.
Helvete vad denna texten är osammanhängande men om det är någon som kan tänka sig att prata lite så vore jag evigt tacksam.
Det känns nu som att jag gjorde mitt livs största misstag när jag gjorde slut med min dåvarande tjej. Och ingenting sedan dess har varit särskilt roligt. Känner mig så jävla borttittad på krogen även om jag är bra på att snacka egentligen. Vad fan ska jag göra? Känner mig så sjukt ensam...
Förlåt sweddit den här texten är så jävla osammanhängande. Men behövde bara skriva nånstans.. alla kommentarer och PM:s uppskattas. Vet fan inte vad jag ska göra..
/jag berusad
submitted by inckz to sweden [link] [comments]


2020.08.14 12:18 OnkelMickwald Den här jävla umgängeskulturen.

Folk är så jävla insulära (för att använda en anglicism). Man har EN krets med vänner (eller flera, men blandar dem aldrig.) I sommar har jag hamnat i limbot som ligger mellan flera umgängeskretsar som vägrar blanda sig, inte för att de inte gillar varandra, men p.g.a. den där svenska vaga molande rädslan att "det ska bli stelt." Ingen kommer med förslag till mig, för default-kretsen för de flesta under sommaren sommaren är familjen och/eller respektive. Well, mina föräldrar är i riskgruppen för covid, och mina bröder har jag svårt att komma överens med.
Så jag har inte kommit ut i sommar.
Jag hör av mig till kompisar men nej, den är i stugan, nej, den är i flickvännens/pojkvännens stuga. Ingen kommer med ett konkret förslag eller motförslag, bara ett vagt löfte att "vi kan hitta på något om x veckor" som personen i fråga aldrig följer upp, och när JAG följer upp möts det oftast med fesljummen entusiasm eller så har människan TYVÄRR planerat in något annat.
Jag hade själv flickvän fram till förra månaden, men hon orkade aldrig ses för hon umgicks hellre med sin mamma. Hon hade heller inga pengar (pga legitim anledning, no shade) och VÄGRADE att jag bjöd, så man kunde ju inte göra så jävla mycket. Gjorde slut tack och lov.
Har haft en roomie också men hon vägrar gå ut för hon skriver också uppsats och då känner hon att hon måste vara inne 24/7, hon går aldrig ut.
Jag har jobbat och skrivit uppsats hela sommaren så jag har haft lite tid för att planera grejer, vill gärna hitta på saker över en dag när jag har ledigt, men folk har oftast planerat upp grejer 3 veckor i förväg.
Värsta är när folk säger "mEn HiTtA pÅ nÅgOt SjäLv Då!??!?" Varför är konceptet "vill kunna hänga med random grupp vänner" så JÄVLA främmande för folk i det här förbannade jävla autistlandet? Är så in i helvete jävla irriterad.
Hade det varit så att jag var hatad hade jag kunnat acceptera det här mer, men detta är människor som gärna hänger med mig i högskolan när allt bara "flyter på", men så fort det krävs det minsta eget socialt initiativ försvinner de, och jag slår vad om att det är sådana människor som kommer undra "vart tog alla vänner vägen!?" om 3 år när de skaffat jobb och bara umgås med sambon och kanske svärföräldrarna.
submitted by OnkelMickwald to swedishproblems [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2019.08.11 06:18 Querzion Mentalt missanpassningsbar! (RANT for your amusement.)

Vi kan börja såhär, jag kallas Querzion överallt på nätet, så det är bara ett sökord på google så har man all information på en sida, klappat och klart. Jag heter Slisk, så nu behöver ni inte ens anstränga er till att klicka på en knapp. En gång för länge länge sedan, så bla bla, så Slisk. Självhat är en bra sak och när man umgås med punkare så blir det ännu bättre, men nu var det inte det som jag skulle snacka om.
Jag är så trött på ta mig fan allt. Här sitter man nu 33 år gammal och irriterar mig över dejting appar och sidor som är helt värdelösa, antingen så är det skaparna som lurar en på pengar i sin girighet (GLÖM ATT JAG PRÖJSAR EN ENDA KRONA FÖR NÅGOT SOM ÄR GRATIS, känns som att jag hamnat på en eskort firma om jag ens överväger att betala månadskostnaderna för en del utav sidorna, nej, GRATIS är gott heter det utav en anledning.), eller så funderar man på om inte hela sidan är ett botnät, eftersom att de man kontaktar aldrig svarar.
För att vara ärlig, jag är totalt värdelös på att prata med andra människor, kan ha med den simpla anledningen att jag respekterar andra, vilket tydligen är det värsta beteendet i världen, såvida man inte är i en #metoo grupp för då är det precis det beteendet som verkar få folk att bli våta i teorin, tills de faktiskt pratar med en sådan individ. Jag är totalt missanpassningsbar. Vad menar jag med det, jo, jag tänker inte vika mig för vad någon annan drömmer om att ha, jag har min standard, låt mig vara jag, så låter jag dig vara du, men nu har vi ju checklistor att gå efter, för att kvinnor har standard vettja, host host, "jag vill ha" heter det, men så fort någon med det totalt motsatta i checklistan dyker upp, så faller trosorna av, 1-12 månader senare så söker de efter en ny som ska hand om dem samt meddelar att de har en unge som man också behöver ta hand om. FFS. Använd kondom, eller annat preventivmedel som IQ, testat att använda hjärnan än?
Kriterier.. Oh, du söker * och * och * och etc. Jisses efter att ha gått igenom den shoppinglistan så konstaterar jag att, shit, jag stämmer ju in på 99% utav det hon vill ha.
Skriver något som bygger på det jag vet om personen, vilket är presentationen utav "dyrka mig" kriterierna. Adderar något som jag uppfattar som humor, tror nog att jag är för seriös, för att vara intressant dock, för 5 min senare så Ser man att den man skrivit till går in på min profil. Man väntar upp till 24h. No answer. Shit är det så fult att ha dreads i dagens samhälle eller har jag missat något? Okey, rond två!
Ny 25+ are. Skriver något objektifierande i stil med.. eftersom att det inte finns någon fakta eller presentation. "Du såg jäkligt bra ut, vad har du att erbjuda?" vilket betyder att man absolut inte kommer att få ett svar. Jag tror jag måste slå på att jag söker män istället så att jag kan se vad fasen de har för bilder, eller det behöver jag inte för att youtube har fullt med videor där kvinnor kritiserar mäns val utav bilder på dejtingsidor eller Tinder! Woosh, don't get me started on the whore galore appen som inte den heller fungerar. När man är genuin, som 99% utav dem sätter som krav. Snäll, ärlig och en massa annat som JAG vet att jag är, blir det WTFudge. Kvinnor tänker med könet precis lika mycket som män gör. De vill ligga och de tänker inte göra det med någon som är jordnära. Jag är 33, ser ut som att jag är runt 25, sparar skägget för att jag inte vill se ut att vara yngre än detta. Utan skägg där man behöver läggas, blir bara, "ta det som en komplimang att du ser ung ut". Skulle du ta det som en komplimang att du ser ut som en unge? FFS.
Mina psykiska fel är troligen att jag blev psykiskt sjuk och bytte diet, till djur är vänner och sedan slutade förgifta kroppen med nikotin och alkohol, efter det har det ju varit namnam på babe-fronten, sarcasm. Känner mig som ett incel barn bara för att jag vägrar gå på krogen och supa mig packad, ragga på något #metoo barn och sedan raggla till en plats för att tömma pungen. Jag är inte en sån individ, shit.
Hela mitt liv så har jag bara gått på en fest, tittat på en brud och så har det varit tillräckligt, det var så jag träffade mina ex, (ex för att vi träffades på fyllan, och låg med varandra i ett år för att .. Det byggde på sex och inget annat. ).
Uppå allt detta så har man andra idiotiska saker att tänka på som att Hjärnan lurar oss att vi är 5 gånger snyggare än vad vi är, så det blir ju en chock att sedan veta att vegan, troligen är det mest avtändande som existerar om man inte hade siktat in sig på träsktroll som extremt arga vegan feminist aktivister som praktiskt taget vill mörda bönder för att släppa ut minkar som bara självdör ändå.
Så vad kan man hitta på, för att förgylla dagarna? Jag tror att jag behöver börja käka cannabis, lyckan är ändå inom oss, eller så kan man ju ta livet utav sig, jag tror att jag är tillräckligt bortglömd för att kunna sina bort utan att någon reagerar på det.
Vet ni vad det värsta med livet ä? Det är att vet att man inte kan ett piss eller vet något och samtidigt vet att hela världen är befolkad utav narcissister.
Jag blir så förbannad så fort jag går in på HAPPY pancake, varje gång. Att jag bara ger upp på tanken att göra någon annan lycklig, jag är ju redan glad, men tanken på att dela något mer med någon annan är fortfarande överhängande.
Dock om man tänker efter lite extra noga, vad är det för skillnad på en dator och en flickvän? Datorn uppvisar logiska fel, kvinnor är inte rationella eller logiska någonstans. Datorn låter mig prata eller kommunicera med den när jag känner för det. Kvinnor pratar bara med en om det är något de vill.
The statement of the decade, the computer is the best girlfriend you can find. Why? Gå in på en dejtingsida, forum eller gruppchatt, tänk dig att alla som du skriver med är en personlighet eller sinnesstämmning som datorn har för stunden, efter några dagar med de tankarna så sitter du bara och skrattar åt datorn för att den är totalt orationell och aldrig är sammanhängande och konsis. Best girlfriend ever, inga återkommande diskussioner utan att du startar dem, ger en allt man kan drömma om, och är man riktigt desperat så får man väl lära sig programmering och skapa sig ett barn den vägen. Botar kan upplevas mer levande än människor i dagsläget. Det här argumentet, borde vara reaktionellt, men troligen inte. What the fuck happened to the population of earth? Jag tror det är dags att folk tar sitt pick och pack och bara dör, lämnar jorden till att skapa ett nytt liv som är mindre separerat från andra.
submitted by Querzion to sweden [link] [comments]


2019.07.14 11:40 pehrs En liten guide i 10 steg för att må riktigt riktigt dåligt

Känner du att du börjar må lite bra så här i sommartider? Att livet känns lite lättare än vanligt? Oroa dig inte, du har nog bara råkat få lite endorfiner i onödan. Det är lätt hänt på sommaren. Därför kommer här en guide i 10 steg till hur du säkerställer att du blir passiviserad och mår riktigt riktigt dåligt lagom till att hösten och mörkret smyger in.

Steg 1: Minimera fysisk aktivitet
Se till att du rör dig så absolut lite som möjligt. Bästa är om du kan hålla dig till din säng. Sov, ät, arbeta och ha din fritid i sängen. Fysisk aktivitet triggar igång belöningssystemet i hjärnan. Så lite som 5 minuters promenad ökar välbefinnande i upp till ett dygn. Uber Eat finns för att du skall slippa det.

Steg 2: Sov som en skiftarbetare
Se till att förskjuta sömnen flera timmar varje natt. Bäst är om du kan sova över stora delar av dygnets ljusa timmar, och vara aktiv på natten, för då får du också möjlighet att slåss med hormonet melatonin som försöker synka din sömn till dygnet. Störd sömn leder till en stor mängd hälsoproblem, och tröttheten hindrar dig effektivt från att göra saker.

Steg 3: Ta inte hand om din kropp
Ät bara mat med stora mängder socker och fett, helst snabbmat eller frysmat. Anpassa inte maten efter din fysiska aktivitet. Undvik grönsaker och frukt. Genom att inte vara fysisk aktiv, sova på udda tidpunkter, och äta obalanserat, så kommer du få hälsoproblem. Se till att de inte behandlas. Låt mindre krämpor vara en ursäkt för att undvika allt.

Steg 4: Gör dig av med dina vänner
Ställ extremt höga krav på dina vänner och släktingar. Se till att alla relationer enbart sker på dina villkor. Om någon bjuder på något, ställ krav. Bjud aldrig själv på något, utan att ha säkerställt att du får saker i gengäld. Detta kommer effektivt slå sönder relationer som skulle kunna ge dig stöd. Skaffa absolut inte en hobby som ger naturlig kontakt med andra likasinnade. Pojk- eller Flickvän skall vara minst fotomodell, miljonär och kärnfysiker för ett ens komma på tal.

Steg 5: Bygg ditt liv kring konstant uppkoppling
Tillbringa 100% av din vakna tid med någon form av uppkopplad enhet. Se till att du har push-notiser på allt. Om det inte plingar flera gånger i minuten så missar du just nu något. Prioritera ALLTID att undersöka varje gång något händer på nätet. Detta kommer avbryta alla andra aktiviteter, och hindrar dig från att nå någon form av flöde (en. "flow") i det du gör.

Steg 6: Fokusera på konflikter
Konflikter är ett utmärkt sätt att bygga upp stresshormoner. Så skaffa dig konflikter, och fokusera på dem in i absurdum. Konflikter på nätet är utmärkta, särskilt politik finns det alltid någon du kan ha en konflikt med, men bäst är meningslösa konflikter med människor omkring dig. Var upprörd över att grannens barn leker på gräsmattan så att det stör din sömn kl 4 på eftermiddagen, men gör inte något åt det. Låt konflikten ligga och gnaga så länge som möjligt. Skriv arga brev till kommunen om utformningen av lyktstolparna. Fokusera den energi du har på detta.

Steg 7: Ha oordning omkring dig
Har du följt de första sex stegen så mår du nog ganska dåligt, men det är viktigt att säkerställa att du inte kommer ur situationen. Ett bra sätt att göra det är att ha ordentlig oordning omkring dig. Gör det svårt att göra någonting över huvud taget. Se till att all aktivitet i hemmet kräver att du börjar med timmar av städning. Se till att alla papper är i en röra, så att du inte kan hitta det du behöver. Ha inte telefonnummer eller kontakter samlade. Ha inte en kalender där du kan anteckna viktiga datum. Genom en ordentlig röra så blir du lätt helt passiviserad och kan undvika att göra saker som riskerar att få dig må bättre.

Steg 8: Sätt orealistiska mål
Varje gång du känner att du vill göra något åt din situation, sätt orealistiska mål. Det skall inte vara "Jag skall ringa min pappa idag och prata en stund", utan "jag skall ringa alla mina kompisar från gymnasiet och grundskolan". Det skall inte vara "Jag skall städa toaletten" utan "Jag skall städa hela lägenheten, sortera alla papper, springa 10 km och sedan aldrig mer stöka till det". Genom att sätta orealistiska mål så kan du säkerställa att du misslyckas.

Steg 9: Fokusera på hur dåligt du mår
Älta hur dåligt du mår. Se det hela som en obotlig sjukdom som har drabbat dig, och du inte kan göra något åt. Anta att alla andra människor alltid är framgångsrika, lyckliga och mår bra. Ha alltid hur dåligt du mår, både psykisk och fysiskt, som en ursäkt för att inte göra saker. Ju mer du kan passivera dig själv, desto bättre.

Steg 10: Sök aldrig hjälp
När du väl har tagit dig hela vägen till botten, se till att inte söka hjälp. Ta absolut inte hjälp av någon att städa upp ditt hem. Ta inte kontakt med en läkare för att reda ut dina hälsoproblem. Försök inte knyta an till vänner och släktingar. Det kan trotts allt vara vägar ut ur situationen. Ensam är stark!

Edit: Detta hittade jag när jag gick igenom lite gamla anteckningar från en föreläsning. Basen är Randy Pattersons bok "How to be Miserable: 40 Strategies You Already Use". CGP Grey har, som några påpekat, gjort en bra video av samma material, som förklarar det mycket bättre än jag gör. Inget av det är särskilt revolutionerande, det är sådant man lär sig i en grundkurs i psykologi. Men förhoppningsvis hjälper det någon.
submitted by pehrs to sweden [link] [comments]


2019.02.06 18:46 throwswedishdude Behöver skriva av mig ang jobb

Har vart anställd via ett bemanningsföretag ( förkortas BF framöver) i 19 månader. Haft kontrakt som varat mellan 1-6 månader och uppdaterats när slutdatum närmat sig. Har vart på 2 st arbetsplatser. Fick nu förlängt igen :(
Uppdrag 1 varade i 13 månader, det tuffaste jobbet jag vart med om. Mycket svårt att hitta folk som orkar med. Körde på med mycket övertid eftersom lönen var tvungen att byta pga hälsoskäl. Lämnade stället på god basis och var välkommen tillbaka att jobba extra om det skulle behövas.
Uppdrag 2 som är pågående är hos ett kanon företag. Kan tänka mig jobba där några år tills jag vet vad jag vill göra, trivs jättebra. Har legat bra till i prestationen och chefer samt personal är nöjda. Jobbat 50-60 timmar i veckan sen November. Hoppades på att få en fastanställning eftersom ett flertal av ordinarie personal slutat sen jag började. Vet att dem kommer anställa några av oss på bemanning.
Är mellan 25-30 år och bor fortfarande med föräldrarna. Har sökt lägenheter men ingen vill ha mig som hyresgäst eftersom jag har osäker inkomst. Mina ködagar räcker gott och väl till hos en hyresvärd men måste ha inkomst 6 månader + i framtiden.
Försökte ordna nytt jobb för 1 år sedan men efter 5 intervjuer valde de en annan sökande. Fick mycket skit ifrån BF. Har sökt en del annat men är mest skitjobb.
Uppskattar och älskar mina föräldrar men deras relation är rätt svajig just nu. Negativiteten ifrån de har spridit sig till mig. Vill bara flytta ut och påbörja mitt vuxna liv. Skaffa flickvän, ta MC-kort , slippa pendla så långt varje dag.
Orkar inte jobba övertid mer. Har levt som en eremit i snart 2 år nu och knappt träffat mina vänner. Trött varje dag, orkar bara gamea på helgerna.
Träffar min kontaktperson hos BF imorgon förmodligen, funderar på att säga upp mig och sticka utomlands och jobba lite samt läsa klart CCNA (IT-certifikat).
Ville mest skriva av mig, gillar att skriva. Min blogg har vart död sen 2008.
Vad hade ni gjort i min situation?
submitted by throwswedishdude to sweden [link] [comments]


2018.03.13 19:07 biffsteken [Seriös] Vad är eran uppfattning om finska språket/finnar/Finland?

Jag undrar, vad för generella åsiktesympatieavundsjuka/hat har ni mot finnar och det som kommer med finnar?
Det pågår just nu mycket debatt på /europe och /suomi om hur Sverige och svenskar i allmänhet inte respekterar det finska språket och hur vi inte gillar finska personer. Jag vill därför bevara den svensk-finska broderligheten som har existerat i hundratals år.
Jag har däremot aldrig hört något av detta i hela mitt liv. Mina vänner, familj och släkt har alltid pratat bra om Finland och finska personer, och jag har absolut inga finska rötter, utan däremot danska och jämtländska.
Jag har hört om vissa fall där personer på svenska skolor har sagt åt personer att prata svenska, och som sedan har blivit tungt kritiserat och där sedan skolorna har gått ut och bett om ursäkt. Det ser däremot ut som om det finska språket börjat bli mindre och mindre använt i Sverige, och att språket håller på att dö ut.
Jag personligen måste säga att jag älskar Finland (och ser upp till Finland och finska beslutsfattare på många olika sätt, speciellt när det gäller skolan) och har planer på att lära mig det finska språket inom kort, då min flickvän är finsk.
submitted by biffsteken to sweden [link] [comments]


2017.12.15 11:43 RhoninOP Vad fan gör jag nu, problem med sambo? (Seriös)

Måste skriva av mig lite känslor. Jag och min flickvän har vart sambos i 6 år och allt har vart sjukt bra i våra liv. Väldigt få problem mellan oss, bra tillit och sällan bekymmer eller tjafs om någonting. Igår från ingenstans sa hon att hon känner sig ensam, detta p.ga att jag är mycket med mina kompisar (vet inte riktigt hur det ser ut hos dem flesta par, men jag är väl med mina vänner 2-3 dagar i veckan) och tyvärr har inte hon så många kompisar att vara med om jag är borta. Jag förstår att hon känner sig ensam och tänker vara hemma mer för att få henne sluta känna såhär. Vi hade en lång diskussion idag om framtiden, hon säger att hon är osäker på framtiden och att vi står stilla, jag kan inte hålla med henne om detta. 2016 köpte vi en större lägenhet och har pratat om att skaffa barn inom en snar framtid. 2017 har vi båda haft stort fokus på våra jobb då båda har fått chefs positioner. Känner att vi går i helt rätt riktning men hon är osäker på att hon inte är tillräckligt för mig, att jag kommer vakna upp om några år och vara besviken på hur allt blev. Jag känner absolut inte så, jag är jätteglad över mitt liv idag, visst, min flickvän är inte bäst på att visa sina känslor och jag vet att hon är ganska introvert. Därför har hon inte så många vänner osv. Min fråga är, vad fan gör man här ifrån? Gör jag middag och visar extra mycket att jag vill vara med henne eller drar jag iväg och ger henne tid att tänka? Fan hatar detta just nu..
UPDATE*
Efter en lång diskussion över middag blev det tillslut mer ett förhör från min sida, jag märkte att någonting var fel och att min sambo ljög. Det visade sig att hon har haft en relation med en kollega i mer än ett år och vi går skilda vägar. Fan vad ont allt gör.
submitted by RhoninOP to sweden [link] [comments]


2017.05.14 18:33 kdjebebwk Är att festa verkligen det bästa som man kan göra i tonåren eller kan det vara subjektivt?

Kan verka som en dum fråga men eftersom flera av mina vänner festar hela helgen medan jag sitter framför datorn och snackar discord med några polare börjar jag undra ifall jag missar något genom att inte söka mig till fester (är nästan 17). Jag gillar inte direkt att lära känna nya personer utan föredrar hellre de jag känt länge eftersom det inte blir samma generella konversationer som med folk jag inte känner. Är inte särskilt intresserad av en flickvän (eller så intalar jag mig det vem vet) och att vara populär verkar mer som än börda.
Jag ser inte riktigt vad poängen med att festa är förutom om det kanske händer något roligt/minnesvärt men det känns ändå som att jag hellre hade haft en skön spelkväll istället.
Vad är det jag missar i att festa och är det helt enkelt bättre än att spela eller beror det på person? Behöver jag oroa mig för att jag missar något genom att inte vara på fester i 1:an eller 2:an på gymnasiet? Det är nog det jag är orolig för, att klubbauniversitetsfester inte är lika bra som hemmafester på gymnasiet.
Skrev på mobilen så ber om ursäkt för autocorrect
submitted by kdjebebwk to sweden [link] [comments]


2017.02.02 04:43 BortKast96 Öppet brev om känslan av värdelöshet

Jag mår fruktansvärt dåligt, men jag kan aldrig sätta fingret på när det började. Sedan jag kan minnas känns det som att alltid något saknats, något som borde vara där men skriker med sin frånvaro. Jag vill bara vara normal, jag vill ha ett liv som vem som helst, men mest av allt vill jag bara känna mig behövd och önskad av någon annan utan något socialt krav bakom.
Jag har länge hjälpt, tröstat och lyssnat på andra för att hjälpa mig själv och hålla mig borta från mina egna problem och det fungerar i studen men varje gång kommer alltid spökerna tillbaka, "Jag är så lat, kolla på hur mitt rum ser ut", "Varför tränar jag inte som alla andra och kommer bort från min feta kropp?","Varför kan jag inte få X att fungera?" etc. Det har blivit en slags flykt från mig själv och jag gräver ner mig i saker som datorspel och onlinebrowsing.
Min vänskapskrets har vuxit och krympt över åren, vissa har hängt med sedan förskolan andra har jag mött på senare tid. Men när man ser andra bilda relationer med andra, få flickvänner och mota på sig själva i sociala kretsar känns det som livet stannade någon gång i fjärde klass. Jag tror aldrig någon har sett mig som något mer än en god vän och jag räds den dagen någon faktiskt frågar mig "Varför har inte du haft någon flickvän?" för jag vet inte ens var jag ska börja.
Mitt självförtroende till vardags är i princip obefintligt men över tid har jag lyckats hålla upp en positiv fasad som inte alls reflekterar hur jag mår egentligen för att inte tynga ner mina vänner och bekanta med saker som inte relaterar dom. Det som jag är mest stolt över och det som får mig att fortsätta är min civilingenjörsutbildning på Chalmers, något jag kämpat skithårt för och min hitils bästa prestation. Men även där har det börjat fallera, jag orkar inte ta mig upp på morgonarna, skippar lektioner, orkar inte arbeta i arbetsböckerna. Livet känns uselt just nu.
Jag antar att det är en depression men jag aldrig riktigt pratat med någon om det förutom en av mina bästa vänner som känner ungefär lika dant, men jag har ingen aning om hur jag ska ta mig vidare och skrev detta stycket av teraputiska ändamål. Ledsen att ni skulle behövt läsa detta, är inte ert problem.
- En nerstämd snubbe
submitted by BortKast96 to sweden [link] [comments]


2016.11.14 15:46 aborthjalp Galen ex-flickvän vägrar göra abort. Hjälp!

En av mina närmaste vänner (18) har nyligen gjort slut med sin flickvän (17). De hade varit tillsammans i 6 månader. Hon har flera diagnoserade psykiska problem och har tidigare varit extremt instabil och t.o.m. blivit inlagd på psyket fyra gånger. Hon började ringa konstant. Under telefonsamtalen börjar hon skrika och skära sig.
Hon har försökt såra min kompis så mycket det går på alla möjliga sätt. Hon har t.ex. "erkänt" till att hon varit otrogen under förhållandet mer än en gång. Hon har skrivit och ringt till hans och mina föräldrar (trots att varken jag eller mina föräldrar är inblandade) om att vi och våra vänner regelbundet brukar cannabis, lsd och magic mushrooms och att hon tror att vi kommer bruka tyngre droger i framtiden. Hon har även försökt övertala hennes pappa och vänner om att min kompis tvingat henne röka cannabis trots att hon fick "psykos" första gången. (Dock så är hennes pappa medveten om att hon regelbundet har "utbrott" och ljuger för att få som hon vill då jag tror att hon inte vet att hon ljuger.)
Nu säger hon att hon är gravid p.g.a. att hon glömt ta p-piller under ett par dagar. Hon säger att hon inte kan göra abort eftersom hon inte äter kött (hon äter kött men vill inte erkänna det för sig själv). Förmodligen för att hon inte vill "döda" det blivande barnet. Min kompis vill inte ha någon kontakt med henne över huvud taget och har blockerat henne på alla sociala medier (Facebook, telefon, Skype, Instagram, Snapchat osv.) så det är jag som håller kontakten. Vi har bett henne boka tid hos umo för att skaffa bevis.
Jag och min kompis är trötta på att hon konstant ska ta ut sina utbrott på oss och försöka förstöra för våra liv och ambitioner bara för att han inte älskar henne längre. Det enda som förhindrar oss från att bryta kontakten helt och röra oss vidare är denna påstådda graviditeten. Vad kan vi göra?
submitted by aborthjalp to sweden [link] [comments]


2016.11.02 18:07 hundkattmus Hoppa av högskolan 2 [ Seriös]

Såg en annan post om att hoppa av högskolan och kände att jag också ville få lite kommentarer på min situation.
Flyttat till en ny stad för att plugga men det gick inte som jag tänkt. Hade sedan tidigare inte tillräckligt med poäng för att plugga och nu har jag kört alla kurser vi haft för att jag inte pluggat ett dugg. Ekonomin är löst för tillfället pga mina föräldrar men framtiden ser sådär ut. Saken är den att jag inte har någon motivation alls till att plugga. Noll. Vet att det kommer skita sig senare men jag bryr mig inte. Varit lite nere också, men ingen depression. Kan väl säga att jag inte har någon mening med livet riktigt. Var väldigt blyg när jag var mindre, jag trodde att alla dömde mig hela tiden. Lite av det sitter kvar. Aldrig haft en flickvän, vissa tjejer som gillat mig började jag prata med men de slutade vara intresserade efter ett tag. Var en tjej som jag gillade otroligt mycket som jag tror också var intresserad av mig men jag gjorde aldrig något hon blev tillsammans men någon annan. Kan vara väldigt trevlig bland folk jag känner men varje gång jag träffar en ny tjej får jag helt stopp i huvudet så dejta är väl ur bilden.. Har vänner nu i högskolan men jag trivs bättre hemma i lägenheten. Inte de närmsta vännerna heller. Funderat på att börja jobba istället men jag vet inte varför det skulle lösa något, jag hade ju fortfarande suttit i samma sits senare.
tldr är väl att jag inte har någon anledning till att plugga. Eller leva. Jag vet inte varför jag lever.
submitted by hundkattmus to sweden [link] [comments]


2016.10.09 18:07 PacPerson Jag är ensam.

Jag är en man i nedre 20-årsåldern. Jag bor i Malmö men kommer ursprungligen från norrland. Jag är intelligent, trevlig och kan vara social även om jag inte är den mest sociala typen. Jag har inga vänner, ingen flickvän, träffar inga via arbetet, har inga husdjur och mina enda släktingar bor i norrland. Jag är extremt ensam och har sällan icke-formella samtal med andra människor. Jag har låtsats vara nära att konvertera till kristendomen för att en missionär skulle prata med mig längre, detsamma med en hjälporganisations-aktivist. Jag är desperat efter någon att prata med. Jag skulle nöja mig med en spelkväll med ett muntert kompisgäng men om någon av er kan leda mig till en position där jag kan komma till ett socialt möte 2 ggr i veckan skulle det innebära ett upphöjande av min tillvaro.
submitted by PacPerson to sweden [link] [comments]


2016.07.07 17:28 affaren Hjälp med CPR (X-post r/copenhagen)

Hej Köpenhamn! Jag har ett problem som jag hoppas att mina kära danska vänner kan hjälpa mig med! Min flickvän som inte är EU-medborgare kommer att studera en termin på CBS och tanken är att hon ska bo hos mig i Sverige. Problemet vi har är att hon måste ha en dansk adress för att kunna få ett CPR-nummer. Är det någon som i Köpenhamnsområdet som skulle vilja skriva att de har en inneboende? Detta skulle hjälpa oss enormt mycket och jag lovar evig svensk tacksamhet! Har ni någon annan lösning så är jag också tacksam! --- in english--- Hi Copenhagen! I have a problem that I hope someone of the lovely Danish reddit people can help me with! My girlfriend, whom is not an EU-citizen, will study on semester at CBS and we were planning on living together in the south of Sweden. The problem is that on order to get a CPR-number you need to have a Danish address. Is it someone in the Copenhagen area that possibly would be willing to have a roomer (on paper)? This would help us a lot and I promise you that Sweden will be thankful forever! If you have any other idea I will also be thankful!
submitted by affaren to Denmark [link] [comments]


2016.07.05 17:59 affaren Hjälp med CPR, boende

Hej Köpenhamn! Jag har ett problem som jag hoppas att mina kära danska vänner kan hjälpa mig med! Min flickvän som inte är EU-medborgare kommer att studera en termin på CBS och tanken är att hon ska bo hos mig i Sverige. Problemet vi har är att hon måste ha en dansk adress för att kunna få ett CPR-nummer. Är det någon som i Köpenhamnsområdet som skulle vilja skriva att de har en inneboende? Detta skulle hjälpa oss enormt mycket och jag lovar evig svensk tacksamhet! Har ni någon annan lösning så är jag också tacksam!
--- in english--- Hi Copenhagen! I have a problem that I hope someone of the lovely Danish reddit people can help me with! My girlfriend, whom is not an EU-citizen, will study on semester at CBS and we were planning on living together in the south of Sweden. The problem is that on order to get a CPR-number you need to have a Danish address. Is it someone in the Copenhagen area that possibly would be willing to have a roomer (on paper)? This would help us a lot and I promise you that Sweden will be thankful forever! If you have any other idea I will also be thankful!
submitted by affaren to copenhagen [link] [comments]


2016.06.06 21:15 kastardenna Dumpad efter 3 år, inga vänner ingen att prata med

Jag och min flickvän har nu gjort slut, då hon hade tappat bort sigsjälv. Jag sitter just nu och dricker vodka med arbetsdag imorgon och har ingen att prata med. Min familj är för privata människor och mina vänner är borta. det är bara ett mörker, funderar starkt på att lägga in på nån psyk avdelning för mina gamla psykiska problem har nu kommit till liv igen. Det var bra under tiden jag och henne var tillsammans, då hon hjälpte mig. men nu har hos lessnat och allt har kommit tillbaka som en flod. Behöver någon hjälp, men kommer tappa mitt jobb. kommer tappa min bostad kommer tappa allt. ser ingen utväg. hjälp
submitted by kastardenna to sweden [link] [comments]


2016.02.21 01:09 iCantWaitForBeta Min kompis är eventuellt ihop med en tjej som inte kan hålla sina fingrar i styr.

När ni läser så lär ni förstå varför det är på ett throwaway account. Vill inte att någon inblandad i det här på någotsätt skall kunna knyta mig till denna historia! Iaf inte innan jag vet mer och verkligen kan ta rätt sida i den här jävla soppan.
Jag sitter i en jävla märklig situation.
En av mina bästa vänner har en flickvän som verkar gilla att prassla, kommer kalla henne slynan i denna text för att det skall gå att hänga med. Det har redan vid ett tillfället kommit fram att slynan vänstrat (ej legat, tror vi) med av våra bättre gemensamma vänner, detta har hon blivit konfronterad med och polaren valde att ta tillbaka henne, något jag inte stöttade men det är egentligen irrelevant.
Slynan i fråga har ett ganska jobbigt förflutet med våldtäkter och en frånvarande pappa och många vänner spekulerar i att detta är anledningen till hennes beroende av uppmärksamhet ifrån män, inte bara sin kille.
Jag har själv arbetat på samma arbetsplats som slynan och då har hon försökt sätta sig i mitt knä på en jobbfest, något jag avbröt direkt! Jag är dock inte helt hundra på varför detta skedde, det fanns en annan tjej på jobbet Mrs M, som tydligen hade fattat tycke för mig, kan Mrs M sagt något till slynan och slynan sedan försökt framkalla en reaktion i Mrs M genom detta beteende, jag upplevde att Mrs M glödde till lite extra efter detta. Inte nog med det har slynan visat nakenbilder på sig själv till mig trots att jag tydligt markerade att jag inte ville det, hon tryckte ändå upp telefonen med bilen i ansiktet på mig. På en fest har slynan och en annan tjej varit på mig om att pussa mig på kinden, jag sa även då nej dels för att jag inte vill att min polares tjej skall pussa på mig dels för att jag har flickvän. Till detta fick jag svaret, en puss är harmlös jag tror inte någon bryr sig? Varpå jag sade: Det skiter jag i, det är helt jävla onödigt! Sedan så fortsatte dessa 2 tjejer trakassera mig om den jävla pussen i 2 timmar. Tesen om uppmärksamhet av andra män tycks stämma.
Nu har en annan vän (Mr X) arbetat med slynan i något år eller två och då har det dykt upp mer intressant information. Men jag måste dela in denna info i 2 perioder, före incidenten och efter incidenten.
Före incidenten har jag fått höra att hon ofta lunchar och umgås med chefen på fritiden, de spelar fina med knuff tydligen, detta har jag fått vidimerat ifrån slynan att hon just spelar fia med knuff med chefen. Sedan skall han dessutom antingen ha betalat en bil åt henne eller givit henne ett lån på en bil runt 70 lök. Inte nog med detta så verkar det som att hon är lagerchef på företaget, i alla fall av hennes facebook sida att dömma, alltså svårt att avgöra om det stämmer eller inte, men om det stämmer är det märkligt i och med att arbetsmoral och engagemang inte är två ledord i denna människas liv.
Nu till incidenten! Mr X var jävligt driven på arbetet och arbetade ofta över för att få iväg ordrar det annars inte hade fixat. Till slut ledsnade han på slynans lathet, efter att de vägrade stanna kvar och hjälpa honom få iväg ordrar en fredag eftermiddag. Mr X konfronterade chefechefen med detta. Det slutade inte väl för honom, kort sagt han fick sparken! Jag måste bara nämna att detta är versionen jag fått av honom och inte någon annan! Han har kommit till jobbet påverkad med påstår tjejen i fråga. I alla fall det är tydligt att dom inte tycker om varandra i och med denna incident. Mr X inte bara ogillar utan rent av visar ett brinnande jävla hat emot slynan i och med att han beskyller henne för att ha blivit av med jobbet, jag vet dock inte om det är pga henne eller påverkan på jobbet, jag vet fan inte vilken version som stämmer ärligt talat. Mr X har efter incidenten också delgivit att hon skall ha varit på resor med chefen, nu senast skulle hon sagt till killen (min kompis) att hon reste med sina polare och till sina polare att hon reste med killen. Hon skall också ha sagt på jobbet att hon provat att ligga med 5 st ex bara för att se hur det är. Jag kan omöjligt veta om detta är sanningsenligt eller om det bara är historier spunna ur hat.
Detta är det jag vet i denna förbannade saga och jag har drabbats av extrema samvetskval över det här. Jag älskar den här kompisen som en bror och vill fan inte för något i världen att han skall leva med en sådan här jävla häxa till människa! Men samtidigt så har jag inga som helst konkreta bevis för någonting, utan bara en massa saker som pekar för att det kan stämma, det liknar en jävla konspirationsteori i princip, en som man tror relativt starkt på.
Som jag ser det så måste min vän få reda på det här om det stämmer men om jag berättar något och det visar sig att allt bara var lögner spunnet i hat så kommer jag förmodligen tappa en broder. Vilket är 100% oacceptabelt.
Vad hade ni gjort? Varför? Vad kan jag göra för att få mer info?
Skriv fan inte bara "säg det till honom" det hjälper inte mig ett jälva skit faktiskt. Kommer inte ens svara på sådan skit.
EDIT: Försökte editera för att göra det mer lättläsligt, blir bara värre. Sorry
submitted by iCantWaitForBeta to swedishproblems [link] [comments]


2015.12.15 00:43 gustavfrigolit Angående nyår.

Så, saker sket sig. Mina normala vänner som jag brukar fira med blir det inte något av med, eftersom en har nu flickvän som han gärna vill spendera nyår med ensam (Fullt förståeligt) och de andra två vill fira separat. Vilket lämnar mig. Har alltid gillat fyrverkerier väldigt mycket, och jag undrar om någon vet ett bra ställe för att se en riktig show? Gärna en hög kulle eller något, där man verkligen har utsikt. Det hade varit bra om det vore på ett ställe där många raketer skjuts också, jag kan köra dit under dagen om det inte är nära mig, så länge det är inom södra Sverige borde det vara OK. Tack på förhand.
submitted by gustavfrigolit to sweden [link] [comments]


2015.09.11 11:01 Holkr Upprop - Jag runkar

Jag är en runkande människa. Mina urfäder begåvades med den förmågan i sin jakt på framgång längs Afrikas slätter. Handens kraft var det största evolutionära framsteg planeten någonsin skådat. Jag runkar än idag, fastän 100 000 år passerat. Det har gjort mig framgångsrik.
Jag är den pensionerade mekanikern som oroar sig för impotens. Trots mina sjukdagar under 90-talet tycker jag ändå att jag onanerat väl. Jag har sexerfarenhet och jag vet när politiker tar mig bakom talarstolen. Jag är en fluktare från Irak. Jag vill lära mig kama sutra och skaffa mig ett ligg, men det har varit svårt att få till det under mina fyra år i Sverige. Jag är uppvuxen i Arvika, Gnosjö, Kalmar eller Norrköping. Det har varit svårt att få ligg för mig med. Ack så svårt. Jag stretar på i Stockholm och har just tagit examen som högskoleingenjör. Senaste året har jag flyttat fyra gånger. För jag får ingen flickvän, bara vänner. Det är en ny tid nu säger min mamma. En ny tid.
Jag är orolig för hur mitt land ska klara en mycket högre impotens per capita än andra länder i EU. Jag förstår inte varför vi måste ta på oss den bördan. Trots min medmänsklighet så är det till slut mitt eget sexliv som är viktigast för mig. Mitt eget sexliv i Sverige. Jag runkar.
Jag vet att det är lätt att åka på könsjukdomar, så har det alltid varit. Ty dess bärare använder gärna sin sensualitet för att föra över infektionen. Men jag runkar. Jag använder kondom. När Annie Lööf talar om 1 kondylomsmittad per 200 invånare i Aktuellt hajar jag till. Ett herpesutbrott på över 100 000 invånare årligen blir ju 1 smittad per 100 invånare. Varför använder hon muttan så konstigt. Eller är det lemmen hon leker med kanske. Sedan ejakulerar jag. Jag har den förmågan - även fast jag kanske inte kände till det ordet - för jag är en människa. Jag kan erigera och penetrera. Jag förstår att 1 herpessmittad per 100 invånare årligen blir 10 herpessmittade per 100 invånare på 10 år. Jag förstår att på 20 år blir det en smittbärare per 3-barnsfamilj. Jag runkar. Jag hör om miljontals människor med flugor i trumpeten, och jag förstår att könsjukdomarna inte har något slut.
Jag faller inte för fresterskor. Så när staten sprider sexualupplysning förstår jag att det inte är sant. När en äldre herre i Aktuellt använder konstiga ställningar under ett väldigt kritiskt skede i sin akt, förstår jag att det är något som inte stämmer. När vår största morgontidning hävdar att Sandviken tjänar en halv miljard årligen på preventivmedel så förstår jag att det inte är sant. Auktoriteten med sin propaganda. Jag förstår att de ljuger för mig. Det börjar välmenande, en vit handske, men en handtralla kan växa sig till ett samlag när dess smittbärare inte vill bli påkomna. Jag runkar. Och jag är inte ensam.
Jag tycker att min statsminister är sexig. Han för en förtjusande retorik. Jag tycker inte om när ställningsbyte blir en taktisk manöver; något som kan utlysas och avblåsas så lätt. Jag förstår inte vad de borgerliga representanterna vill. De verkar inte veta det själva heller. De får inte erektion, de är i desperation. Desperata sträcker hälften av dem sig efter personen bakom. Desperata trummar den andra hälften vidare i samma spår.
Det skulle inte bli så här. Jag ville inte vara impotent. Jag vill inte bli kallad för slakrunkare för att jag fantiserar, men nu verkar det som att bara en sak kan kan få mig hård. Jag fattade inte att det var så förrän idag.
#jagrunkar
submitted by Holkr to Swirclejerk [link] [comments]


2015.05.01 15:48 Hemmafejs Vafan gör jag med mitt liv

Vafan gör jag med mitt liv? Det känns som om allting går utför. Även fast jag går på en bra skola blir det jobbigare. Jobbigare med stora humörsvängningar, då jag ibland bara vill sjunka igenom marken och få allt att försvinna. Jag vet inte ens om det är depression, för ibland kan jag tycka att livet är bra. När jag känner gemenskap, genuin omtyckelse. Men detta håller heller inte i sig. Det känns som om mina vänner hatar mig. Som om de ser igenom mig. Jag har aldrig kysst någon, eller haft en flickvän. Jag självmedicinerar med datorspel för att komma bort, bort ifrån verkligheten om att ingen vill ha mig. Jag tycker att jag är ful, inkluderande alla delar som både går och inte går att ända på. Så fort någon ger mig uppmärksamhet blir jag kär i den personen, men jag hindras av min sociala inkompetens att uttrycka det. Vad fan gör jag med mitt liv.
submitted by Hemmafejs to sweden [link] [comments]


2015.04.13 16:34 onlinefriendship Har ni vänner på internet?

Tjenare! Jag skriver just nu min kandidatuppsats i Media- och kommunikationsvetenskap och skulle uppskatta om ni kunde hjälpa mig lite! Kort introduktion: Mitt namn är Harald och jag är en 24-årig man från Norge som bor i Malmö och pluggar på Lunds Universitet. Jag har hängt på reddit i flera år, men kände jag behövde ett nytt konto för just detta.
Jag har haft riktigt svårt för att välja tema till min uppsats, men när min flickvän ifrågasatte legitimiteten till förhållandet jag har med min internet-polare ”Martin” blev jag inspirerad. Jag har känt ”Martin” i nästan 10 år, vi träffades första gången på The Gathering (Norskt LAN tillsvarande Dreamhack), och jag anser honom som en vän. Jag har pratat om honom med min tjej några gångar, men hon blev väldigt förvånad när jag berättade att jag bara har träffat honom 3-4 gånger. Hon undrade hur vi kunde vara vänner när vi knappt har träffat varandra. Frustrerad av at hon inte förstådd betydningen av såna internet-relationer blev jag inspirerad till att skriva min uppsats om just detta.
Jag spelar mycket online datorspel, och har många människor som ”Martin” i mitt liv. Några har jag träffat IRL, några inte. Jag interagerar också med flerparten av mina RL-polare genom internet, då det är rätt långt från Malmö till Oslo och man har inte tid att bussa fram och tillbaka hela tiden. Jag hade verkligen uppskattat det om ni kunde skrivit ned några tankar och erfarenheter ni har om online förhållanden. Romantiska, platoniska, det spelar ingen roll; allt ni har att säga är relevant, då jag bara är i en research-fas för ögonblicket. Här har ni några frågor om ni inte vet var ni ska börja:
  1. Har du vänner på internet som du anser som vänner? Hur många?
  2. Träffades ni in den virtuella eller i den fysiska världen? Hur?
  3. Är dessa förhållanden specialiserade eller med alltomfattande? (Interagerar ni tex. bara genom et enskilt spel eller har relationen utvecklat sig till sociala medier som facebook och twitter?)
  4. Vad är det viktigaste med sådana relationer?
  5. Vad tycker dina RL-vänner och/eller pojk/flickvän om detta?
Låt dina tankar flyga! Allt är relevant för mig och förhoppningsvis dyker det upp några intressanta diskussioner. Om du är komfortabel med att skriva ditt kön och ålder så uppskattas detta, men inbox-svar funkar lika bra. Om du är villig att intervjuas om detta i när framtid så skrik ut!
(Obligatorisk ursäkta min svenska. Som tur får jag skriva på norsk på universitetet)
Tack så mycket!
submitted by onlinefriendship to sweden [link] [comments]


2015.01.20 03:22 bortkastarkonto1122 Jag tömmer mina tankar kring mitt liv här, vill gärna bara ha någon att prata med

Hej, Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig eller formattera detta, så kommer mest bara svamla mig fram kring det jag känner att jag behöver nämna antar jag.
Jag tog studenten still sommaren 2014. En gång under en lunchrast mitt sista år på gymnasiet frågade en av mina vänner mig när jag senast kände mig glad på riktigt. Jag tänkte efter lite och svarade sedan att det var nog antagligen fem år sedan eller så. Någon gång i åttan började jag helt enkelt må dåligt. Jag grät mig till sömns flera gånger i veckan, höll mig helst för mig själv trots att jag då fortfarande hade många vänner, lyssnade på min musik och så. Allt oftare kände jag mig tvingad till att låtsas vara glad för att slippa få uppmärksamhet.
Tillbaka till gymnasietiden. När jag började trean fick vi en ny lärare i engelska, som ville veta lite om oss. Hon bad oss en och en berätta högt det bästa som hänt oss det senaste året. Det enda jag kunde klämma fram var "alkohol". Jag hade ju fyllt arton och druckit mig full för första gången. Det var lite av en befrielse, som ni mycket väl kanske vet. Sinnet lättade, jag brydde mig inte mycket om någonting, skrattade genuint och lättsamt för första gången på vem vet hur länge. Jag har sedan dess även testat på hasch i hopp om att detta ska ta mig bort från verkligheten och ge mig ro i sinnet. Dock kände jag inte av något rus de två gångerna jag testade.
Tidigare inatt tittade jag på filmen Requiem for a Dream, och en tanke slog mig. Jag satt under filmen och tänkte på hur jag skulle kunna återskapa det i mitt liv. Allt blir en nedåtspiral av droger tills jag helt enkelt dör. Det är inget som låter olockande för mig. Ta droger bara för att få känna nånting.
Till en början var jag som sagt nedstämd och ledsen, hade även självmordstankar ständigt. Det har jag fortfarande, men det börjar mer och mer övergå i likgiltighet. Jag bryr mig inte om nånting. Jag säger till min underbara flickvän att jag älskar henne, men känner ingenting. Det känns som att det enda som hindrar mig från att göra nånting idiotiskt är att hon under en lång tid genomgått mycket tufft, och att jag genom självmord skulle förminska hennes lidande och vad hon går igenom.
Numera sitter jag bara framför datorn och försöker fördirva tiden med datorspel och internet. Jag bryr mig knappt ens om att duscha eller sköta annat. Jag ser lixom inte poängen. Något socialt liv ha jag knappt längre heller. Umgås regelbundet med flickvännen, men det är också allt.
Jag är medveten om att detta är något av (eller fullt ut) en uppmärksamhetspost, men det känns bra att få venta lite i alla fall.
EDIT 2 dagar senare: Än så länge har jag inte gjort någonting. Har varit med flickvännen så inte riktigt haft tid att ringa eller kontakta någon slags vårdmänniska. Känns dock lite bättre nu när jag fått det ur mig och fårr lite uppmärksamhet och goda råd och kommentarer. De räcker lång väg för mig att må lite bättre.
Om några veckor kommer jag träffa en av de få vänner jag har som befinner sig på annan plats och har gjort det en tid nu. Jag funderar på att berätta för denne, om jag nu tycker det är värt att hen ska få dela på bördan.
submitted by bortkastarkonto1122 to sweden [link] [comments]


MINA FÖDELSEDAGSPRESENTER 2018 Kärlek & Vänskap Förlorar min bästa vän 💔 - YouTube LYRIC CHALLENGE FT. MINA - YouTube 'Vill du ta på min flickvän? Vi kan dela' 'JAG UTNYTTJADE MINA VÄNNER...'  RANDOM KOMMENTARER #5 FÖRLÅT MIN FLICKVÄN  Resident Evil 7 #13 Meet my Girlfriend  Vlog #1 LÅTER MINA VÄNNER KLIPPA MITT HÅR (KAOS) DYI - DESIGNA DIN EGEN POPCORNPALL!

Vad mina vänner inte vet & Vad min flickvän inte vet ...

  1. MINA FÖDELSEDAGSPRESENTER 2018
  2. Kärlek & Vänskap
  3. Förlorar min bästa vän 💔 - YouTube
  4. LYRIC CHALLENGE FT. MINA - YouTube
  5. 'Vill du ta på min flickvän? Vi kan dela'
  6. 'JAG UTNYTTJADE MINA VÄNNER...' RANDOM KOMMENTARER #5
  7. FÖRLÅT MIN FLICKVÄN Resident Evil 7 #13
  8. Meet my Girlfriend Vlog #1
  9. LÅTER MINA VÄNNER KLIPPA MITT HÅR (KAOS)
  10. DYI - DESIGNA DIN EGEN POPCORNPALL!

Åh nej, vad är det som händer? Vet inte om detta var en bra idé eller inte haha! Tyckte ni videon var lite, lite bra så glöm inte att gilla, kommentera och prenumerera! :D ... Tjenare! I dagens video visar jag upp allt jag fick i födelsedagspresent utav min familj, flickvän och vänner. Det är allt från pengar, presentkort till smink. Vill ni se vad jag fick så är ... Hej mina vänner! Under påsken gjorde jag, min bror William och hans flickvän Alexandra ett litet projekt - nämligen våran egen popcorn pall! Originalet kommer från Gustaf Westman och som ni ... Då är det dags för ett nytt läskigt avsnitt av Resident Evil! Jag har bara en sak att säga om detta avsnittet... FÖRLÅT MIN FLICKVÄN! # ÖVERLEVNADSSPEL • THE... Denna Låten är till Min Flickvän Erica & alla mina vänner:):D -~-~~-~~~-~~-~- Please watch: 'Deadbolt Part 2 Chasing a New High (Deadbolt PlayThrough With Co... Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. Åker hem efter 1 År i usa - trÄffar mina bÄsta vÄnner + try on haul - duration: 13:37. lilly kungs 168,928 views. ... alla hjÄrtans dag Överrasknings prank pÅ flickvÄn!! MATINBUM EXPOSED: UTNYTTJADE SINA VÄNNER? Prenumerera! http://bit.ly/PrenumereraMatinbum Bli Medlem! http://bit.ly/MatinbumMedlem Följ Matinbum här! Inst... Fyfan för dig plutten. Hoppas ni gillade den här videon mina små plantbebisar då får ni jättegärna dela videon med era kompisar så kan vi bli ännu fler plantbebisar :D Om ni vill följa ... Kanske min flummigaste video hittills??? Hoppas att ni tyckte den var underhållande iallafall. TACK TILL 20 000 PRENUMERANTER!!! HEEEEEELT SJUKT???? Jag förs...